Historia

Historien om Tyresö Båtklubb

STARTEN

Följande historieskrivning är huvudsakligen hämtad från den berättelse, som av Bengt Aspequist, Inger Johnsson, Krister Olausson och Otto Ullman gjordes inför klubbens 25-årsjubileum år 1988.

För många år sedan, alldeles i början av 196O-talet, ägde Lindalens Egnahemsförening en tomt med dansbana i Linda­len. Då Lindalen alltmer började bebyggas med villor sålde föreningen tomten. Vad skulle man göra med pengarna? Vad efterfrågade medlemmarna? En sjötomt med båtplatser såklart. Man bodde ju i en skär­gårdskommun.

Tyresö fritidsnämnd kontaktades. Och så var man igång med planeringen. En av de drivande krafterna var Martin Kruger i Egnahemsföreningen. En informell båtklubbskommitte till­sattes. Närmare tidpunkt för dess tillkomst saknas i arki­ven. Mycket talar dock för att kommitten bildades hösten 1962. I ett odaterat brev till ledamöterna av båtklubbs­kommitten kallas till ett möte i båtklubbsfrågan tisdagen den 19 februari 1963 i Medborgarhuset, Trollbäcken. I den­na kallelse står bl.a. följande:

“Efter många samtal både personligen och per telefon med Stockholms stads myndigheter börjar det nu klarna något beträffande det tilltänkta markområdet för båtanläggningarna. Det tråkiga är att ärendet dragit så ut på tiden. Idrotts- och friluftsstyrelsen tog t.ex. fyra månader på sig att tillstyrka vår begäran, och slutgiltig besked kan vi inte vänta förrän någon gång vår. Vilka vilkoren för kommunen än blir, tyder dock alla tecken på att vi får disponera strandområdet vid Storängsladan redan fr.o.m. i sommar. Det synes därför vara lämpligt att redan nu sätta i gång förarbetena för bildandet av klubben, diskutera de ekonomiska. förutsättningarna etc.”.

Arkivkopian av kallelsen är inte undertecknad, men mycket talar för att avsändaren är Tyresö Kommuns Fritidsstyrelse.

Vid detta möte  – den 19 februari 1963 – bildades en interimsstyrelse, som skulle hålla kontakt med kommunen och förbereda bildandet av en båtklubb. Till styrelsen valdes bl,a. Gunnar Jansson (ordf), Henry Hander (sekr), Georg Geidenstam (kassör) och Martin Krüger (matreialförvaltare).

Interimsstyrelsen inledde sitt arbete med bl. stagdar för en klubb omfattande såväl segel- som motorbåtsägare med anknytning till Tyresö kommun. Det framgår protokollet från ett möte den 27 febr. att man tillsammans med Tyresö kommun och markägaren Stockholms stad ansåg att enda f.n. tänkbara placeringen av en hamn var vid Storängen intill Uddbyviken.

Vid ett allmänt möte den 18 april presenterades vad som hittills framkommit och ett enhälligt beslut fattades om att bilda en båtklubb i Tyresö. Ett förslag till stagar stadgar presenterades. Ett anmälningsformulär liksom stadgeförslaget beslöts skickas ut till intresserade. Som kuriosa omnämndes att man samlade in medel i en hatt för att finansiera bla. porton, stensilutskrifter mm. Insamligen gav 89,65 + ett 35-öres frimärke. Ett första klubbmöte beslöts hållas den 9 maj 1963 i Tyresö Medborgarhus.

Klubbmötet samlade 50 personer. Hander rapporterade om läget med markförhandlingarna, där förhoppningar om att ett  avtal skulle komma till stånd under sommaren. Redan nu kunde medlemmar utan båtplats få ett tillfälligt tillstånd att ligga med sin båt inom det tilltänkta området. Uppläggningen blir en senare fråga. Man hoppades dock att det skulle lösa sig så att förberedelser för en slip skall hinna vidtas innan dess. Stadgeförslaget skulle bearbetas vidare till nästa möte. Till klubbens första styrelse valdes Gunnar Jansson (ordf), Harry Hander, Sune Hedman, Lars Gunnar Claesson, Georg Heidenstam, och Martin Krüger. Ett förslag att båtplatserna skulle utlottas bland medlemmarna förkastades. I stället beslöts att dessa skulle tilldelas i den turordning man blev medlem i båtklubben.

Dålig väg
Sommaren 1963 gick åt till planering av hamnområdet. På flera ställen i den drygt 400 meter långa strandkanten med vass låg mer eller mindre tillfälligt förtöjda och upp­dragna båtar. Och utanför fanns det flera båtar som låg på svaj.

En större lada fanns också på hamnområdet. Till ladan gick en liten väg som var i dåligt skick. Vägen mellan Brakmarsviken och hamnen kunde anses obrukbar. Hander meddelade på ett möte att han på eget bevåg beställt 5 kbm grovsingel för att få de djupaste groparna fyllda. Hedman fick i uppdrag att kontakta kommunens vägingenjör Hellquist för att av honom få . kostnadsförslag f6r vägens iordningsställande, så att med­lemmarna kan köra med sina bilar utan risk för att få kopplingar och lameller ödelagda.

Ladan rivs och oljefat blir bryggor
Den på hamnområdet stående ladan blev föremål för många diskussioner. Arrendatorn ville ha ersättning för ladan, vilken av honom var tänkbar som klubbhus. Men till slut revs den och stora delar av virket användes till de första bryggorna.

Nedanstående utdrag från klubbmötet den 23 januari 1964 visar hur arbetet framskred:
Krüger rapporterade om arbetet med rivningen av ladan. Han föreslog, att klubben borde börja påla från isen redan i vinter. Gärna med material från den rivna ladan.
Bäck föreslog anskaffandet av 15 st. oljefat för byggandet av en pontonbrygga som ett första provisorium. Öberg instämde. Sundmark trodde att Bröderna Hedlund i Jordbro tl11verkade s.k. pipelines d.v.s. långa rör för oljeledningar. Sundmark ­trodde att sådana rör med fabrikationsfel skulle kunna köpas rätt billigt från tillverkaren. Rören ansågs vara särdeles lämpade som pontoner. Krüger fick mötets uppdrag att kontakta Bröderna Hedlund.
Bäck trodde att priset på tomma oljefat 1åg på ungefär 10:- kr per fat. Bäck lämnade beskrivning på en sådan tomfatsbryggas ­konstruktion och utseende.

Första bryggan och de första bryggplatserna
Under vintern 1964 började den första bryggan att byggas. Medlemmar strömmade till. Klubben kunde redan den första egentliga sommaren registrera 200 medlemmar, vilket fram­går av nedanstående utdrag från styrelsemötet den 1 juli 1964.
“Kassören meddelade att medlemsantalet nu är uppe i 200 st. I samband. härmed beslöts att kölista ordnas på de personer utöver dessa 200 som önskar medlemskap”.

Många medlemmar
Många av de 200 medlemmarna hade under de första åren inte någon båt, vilket framgår av nedanstående styrelse­protokoll från den 5 maj 1964. Båtar över 8 meters längd fick första sommaren inte heller ligga vid brygga utan fick i stället svajplats.
“Krüger meddelade att totalt 62 st. medlemmar ansökt om båtplats innevarande år, utav dessa har 15 st. båtar över 8 meters längd varför de lägges på svaj vid boj. Dessutom kan 9 st. roddbåtar pla­ceras på bryggans insida. Övriga skall placeras yid bryggan.
Plan över båtplatserna upprättas av Krüger.”

Tvist om matjord
Vid arrendeavtalets undertecknande var större delen av hamnområdet täckt av fin matjord. För att kunna lägga upp båtarna för vintern fordrades att matjorden bortforslades och marken hårdgjordes. Av protokollen framgår att diskus­sionerna gick höga om vad som beslutats. Vem som skulle gjort vad och när och till vilket pris torde inte vara klarlagt ännu i dag.

Första slipen
Den första egentliga sommaren i klubbens histora, 1964, blev mycket händelserik. Inte nog med att den första bryg­gan kom på plats och matjorden kom bort; den första slipen kom på plats. Det var en stampräls som lades på en bädd av plankor.

Planeringen av hamnen för framtiden för hamnen
Under hösten 1964 och vintern 1965 utformades ett förslag till båthamn som överlämnades till Tyresö kommun för vi­darebefordran till Sjöfartsverket.